thuna

Hade du verkligen viljat så hade du gjort det - åtminstone försökt!

Becca 5 år

Kategori: Mina skapelser

Just nu är jag i någon form utav trotts-trans. Inom mig skriker det en 5 åring. Tror jag är en del stressad? Eller kanske bara rent utav är en psykopat? Hur som helst så ogillar jag de känslor andra människor, personer, kan ge en. Den där olustiga känslan som får mig att antingen vilja slå in tänderna på dem eller.. bara springa iväg.
Hur orkar folk med mig, när jag är sån här?
Hur orkar jag med mig själv?

Jag har någonstans på vägen tappar bort mig själv. Men det är okej.
För jag har lovat mig själv att jag ska sluta bry mig.

I.D.C.

Skiss två

Kategori: Mina skapelser

Här får ni en till skiss!


Bild lånad från google


En av mina skisser

Kategori: Mina skapelser

Nae, jag pallar inte sitta och scanna alla bilder. Så ni får se dem i sämre mobil kvalité. Ahwell, man ser ju ändå liiite likhet? Slänger upp orginal vs mina egna så får ni själva avgöra om det kanske är lite likt! (eller om man ens ser att det kanske påminner lite smått?) 


Bild lånad från google

Lilla vän

Kategori: Mina skapelser

Bit ihop lilla vän, det hjälper inte att gråta. 
Bit ihop lilla vän, du klarar det.
Bit ihop lilla vän, allt löser sig.

Öppna dina ögon lilla vän, se världen omkring dig.
Öppna dina ögon lilla vän, du har möjligheter.
Öppna dina ögon lilla vän, du har ett val.

Le lilla vän, allt kommer gå bra.
Le lilla vän, under smittar av sig.
Le lilla vän, det döljer din smärta.

Gå lilla vän, visa din stolthet.
Gå lilla vän, du är starkare.
Gå lilla vän, då ser dom inget.

Släpp det lilla vän, släpp taget.

Boosting finns inte i mitt lexikon

Kategori: Mina skapelser

Jag kan inte påstå att jag någonsin försökt "boosta" mitt självförtroende på något sätt. Aldrig försökt peppa min självkänsla. Jag har alltid dragit slutsatsen att jag måste kämpa för att nå upp till nästa trappsteg. Självpeppning är inget alternativ, det är något man gör för att ta satts till för höga kliv. För att komma direkt till toppen. 

Men vad händer när man hastar upp till toppen med en gång? 
Man missar detaljerna. Man missar sprickorna, den flagna färgen och de knarrande lätena. Man springer inte upp för en osäker trappa om man inte är i panikstadiet. Det stadiet i själen som säger åt dig att rädda ditt liv.

Och vet ni vad? Panik är den instinkt som skriker "varning". Det är när paniken kommer, som det redan är för sent. Det är då "det farliga" redan är tillräckligt nära för att äta upp dig.

Jag relaterar panik till min ångest. Ingenting blir bättre av att få panik.
Jag kämpar hellre, än att peppa mig själv. För peppning gör bara att jag inbillar mig att jag är på toppen, när jag i själva verkat kanske inte ens är i mitten utav trappan.

Jag kämpar, så jag med säkerhet kan säga: Jag tog ett steg upp.


Edit:
Jag påstår inte att detta inte stämmer för alla. En del kanske ser "boosting" som att ta nästa steg i trappan. Vad vet jag. Good for you then! Jag ser bara inte det nödvändiga i att peppa sig själv om och om igen, om man fortfarande har kvar känslorna, tankarna och psyket: "Är det verkligen säkert?".
För man ska vara väldigt försiktig när det handlar om självkänslan. 
Bara för man har bra självförtroende, betyder det inte att självkänslan följer med.
Ingen osäkerhet ska finnas kvar.

Svaghet

Kategori: Mina skapelser

Tänk alla gånger jag känt mig ensam.
Alla gånger jag gömt mig för omvärlden.
Alla gånger jag låst in mig och tryckt kudden mot ansiktet.
Alla gånger jag legat i fosterställning och försökt hämta andan.
Alla gånger medvetandet flyr sin väg.
Alla gånger jag låtsats sova.
Alla gånger jag sagt "jag är bara trött".
Alla gånger jag tvingat ner gråten i halsen.
Alla gånger jag gråtit tills det blivit för tungt att andas.
Alla gånger jag dragit mig för att lägga mig för att sova.
Alla gånger jag varit rädd.
Alla gånger jag haft ångest och skuldkänslor.
Alla gånger jag bara viljat försvinna.

Tänk då på hur mycket jag bitit ihop. Alla gånger jag tagit all skit rakt i ansiktet. 
Tänk då på att jag bitit ihop, svalt gråten och överlevt 9 år av rent ångest från helvetet.

Vem sa att jag är svag?


-/-

Kategori: Mina skapelser



The water drops just beg to hit me
Why now? Hasn't rained for days
No time to play hide and seek
I call upon you to take me on
Break me down to pieces
Put me back, do it right this time
Struggling to fill this empty shell
Burn my efforts in the end it means(Nothing)

-/-

Kategori: Mina skapelser






Jag hatar känslan av att jag måste vara så mycket bättre.

-/-

Kategori: Mina skapelser

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

På gränsen till noll

Kategori: Mina skapelser

Man bygger upp allt inom en, för att en vacker dag visa världen sin skatt.
Men gång på gång slits det ner till sand, och smulas ner till krut.

Man har en liten röst inom en som bara vill ta ett steg framåt,
men det vore som att skrika på hjälp i en öde skog.

Man gör allt för att få folk att le, bli nöjda, visa en uppenbarelse.
Men allt man får till en vardag full av ändlöst hejd, är sympati.

Ingen kan vara mer perfekt än vad man själv vill.
Men det är tufft när man är
på gränsen till noll.

®

Kategori: Mina skapelser

Det brukar oftast vara svårt att förklara hur man känner sig.
Vad som försigår i kroppen på en, och vad tankarna betyder.
Vad allt som snurrar är för något.
Det är svårt att förklara hur och varför.
Det är svårt att förklara vad man vill.


Jag känner mig bedragen.

®

Kategori: Mina skapelser





Do you know what's worth fighting for?
When it's not worth dying for?

Is "it" worth dying for?

®

Kategori: Mina skapelser





Varför får jag tecken som jag inte förstår?
Det ger mig kalla kårar.

blixtrande ögon du aldrig kan fly

Kategori: Mina skapelser

Ett mörkt moln i bröstet. Det är något som låter så kraftigt att det ekar i tomrummet innanför lungorna. Luften pressas åt sidorna, och det blir svårare att andas.
Varje andetag stannar som inombords och vägrar komma ut.
Det blir snart överfullt.

Molnet tar för stor plats. Det gror för varje hjärtslag. Och det ekande ljudet växer.
Det skriker i hjärtat. Ekot skriker ut sin rädsla i vad som en gång hade liv.
I det som nu för tiden frusit helt till is.

För jag lovade mig själv att aldrig mer säga de orden.
Kommer aldrig mer säga de orden till dig.
För jag har inget att ge.

Jag vänder bara ryggen kallt mot dig och speglar mig i vad som borde vara en spegelbild.
I vad som borde vara en själ.

För jag har förlorat kampen. Jag lät mitt hjärta frysa till is.
Jag har tappat min själ.

"Poesi" mot alla odds

Kategori: Mina skapelser

När det sista lövet på trädet fallit, känns allt naket. Det är precis som allt förevigt dör.
Det finns inte en gnutta liv i åsyn. Inget som får trädet att skrika "JAG LEVER".
Men till våren blommar allt åter igen. Men det blir aldrig som sist.
Något är förändrat. Det är inte samma mönster, inte samma blad på grenarna.

Inte ens fåglarna, som alltid sitter på exakt den där grenen, är de samma.
Allt har plötsligt förändrats. Och återkommer aldrig.

Det är som när havet slår mot ett berg. Det är ett kraftslag som självaste tor inte kan åstakomma.
Inget som kan rå för det, inget som kan rå på det.
Men skulle det komma ett liv därmellan, förändras allt.
Det blir då aldrig samma kraftslag. För därmellan, försvann ett ljus.

När en brasa gnistrar ut de små stjärnskotten, vet vi att det brinner.
Men det är inte först lågan blir blå som det är hett.
Kastar man då vatten på det, försvinner allt blått.
All låga, allt värme, allt ljus försvinner, och kvar återstår aska.
Ibland vill man att askan ska gömma det mest värdefulla. 

- men glöden blir aldrig åter det de var.

Deep

Kategori: Mina skapelser

Vissa saker är svåra att förlåta. Ser man över det hela, så är det ännu svårare att glömma.
Men det svåraste är ändå alltid att släppa taget.

Stunder som får endorfinerna att kickstarta, som får dem att ströma genom alla ådror i kroppen. De där stunderna, som man alltid kommer ihåg. De som man aldrig kan släppa taget om.

Det är när man inte vill minnas, som allt stannar kvar. När man intalar sig själv att det är dags att släppa taget, det är då man håller kvar i det som starkast.
De där stunderna som man vill komma ihåg, men inte vara besatt av. De där stunderna som man borde släppt taget om för länge sen, men förgäves klängt sig fast vid.

Saker som för stunden känns oförlåtliga. Att kunna förlåta sig själv.
Misstag som man länge grämer sig över. Man gräver ner sig i en grop och intalar sig själv att man inte kan ta sig upp och ur den. Saker man ångrar. Ja, saker man ångrar en lång tid efteråt.
Bitterljuv känsla, men ändå en känsla av misstag. Det känns felvänt.

Och jag är kluven.
För jag kan varken släppa taget, glömma eller ta mig ur gropen.

Tveklöst svårt att acceptera tanken

Kategori: Mina skapelser

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här längre. Jag har haft det i huvudet länge, haft känslan länge. Men har försökt förtränga det helt och hållet. Det har kommit att bli väldigt opassande och något som folk utbristit som "onormalt". Många förnekelser och något som liknat förskräckelse. Men jag själv, jag vet varken ut eller in. Jag försöker att inte tänka så innerligt på det. Försöker skjuta undan det och släppa det.
Men hela tiden kommer det upp samma fråga.. "tänk om?".

Nu har det blivit något utav en pinsam situation när jag påpekar det ens. Ingen som tagit mig på allvar. Försöker dölja den jag är. Själva situationen blir inte pinsam, utan det blir pinsamt för mig. När jag försöker ställa ärliga frågor. Pinsamhet. Tystnat. Allt följs av ett skratt, för att dölja och skjudsa undan det.

Det är nog inte meningen att det ska bli en aktuell fråga, eller en aktuell situation. "Du får inte". Vad får jag inte? Varför inte? Är det inte mitt liv? Blir jag mindre älskad, för jag är ärlig? Det är en stor sak att acceptera, det är det. Men samtidigt leder ett förbud alltid till något negativt. Det är därför jag alltid försöker vara öppen för saker. Öppen för olika diskutioner och aldrig se ner på någon.

Det är en stor sak. Det är svårt att anpassa tanken till en ny sak, när man är van vid det gamla.

Jag är 50/50. Hälften är tveksam, skeptisk och svårt inpräntad.
Den andra hälften är självklar.

Det tar emot..

Kategori: Mina skapelser

I just want you to know
That I've been fighting to let you go
Some days I make it through
And then there's nights that never end
I wish that I could believe
That there's a day you'll come back to me
But still I have to say
I would do it all again
Just want you to know

</3

Deep.

Kategori: Mina skapelser

Obehaglig rysning. En känsla av att något är påväg att gå snett. Att det är nu det börjar. Känslan av att något inte stämmer, att det förmodligen kommer gå åt skogen. Tanken på att försöka förtränga, stänga in. En tanke av att inte känna svaghet. Men framförallt: Inte visa svaghet.

För svaghet är något som idag framställs som något negativt. Att be om hjälp, det är uteslutet. Man har kravet att man måste klara det själv. Att allt som händer, oavsätt om det är ett stort eller ett litet problem. Det kan vara allt ifrån att man är nära kanten och vill hoppa, till att det kan tyckas inte vara något för världen. En lite sak, som man själv känner inte egentligen är ett problem.
För svaghet är ett fult ord idag. Att må dåligt, vilket de flesta gör, är något som man absolut inte får visa. Man ska ha det där leendet på läpparna. Man ska tindra med ögonen och kalla andra för diverse onödiga saker. Glåpord. Man ska visa sig stark, inte ta någon skit.

Men även för den största björnen, eller den starkaste vargen, finns det dåliga tider.
Ett problem kanske inte är en big deal för andra. Men det betyder inte att det inte är ett problem. För allt som får en person att må dåligt, är ett sorts problem. Bara för att det inte påverkar andra, betyder det inte att det inte förstör för just den personen. Man kan jämföra sig med andra, tänka sig som så att "här gnäller jag över mina små problem, medans X har det betydligt värre". Men det betyder inte att man inte kan må dåligt över sina egna "små problem". För dessa problem, även skador, är jobbiga just för den personen själv.

Inga problem är obetydliga. En del problem kanske man måste ta upp till ytan, för att man ska kunna få ett annat perspektiv. För det är betydligt annorlunda att se det i ett annat ljus, en annan vinkel, än den man är van vid. Går man och (som de flesta gör) grubblar, ser det från ett håll. Då är det klart att problemet växer.
Men vågar man ta steget att be om hjälp, att höra någon annans åsikt, så kanske man kan få en klarare syn. Oftast får man inte det svaret man vill höra, men det ger en tankeställare.


Vad jag försöker säga är: Våga be om hjälp. Alla vänder inte ryggen till, och om någon skrattar - ta det inte personligt. Personen själv ifråga har förmodligen (för det mesta, jag chansar på 90%) egna bekymmer och klarar därför inte av att höra. Personen i fråga vågar inte låta tillitet växa.

(lånad dikt)

Kategori: Mina skapelser




När hjärtat har svalnat och morgondagen gryr
När utsikten är urblekt och verkligheten styr
När drömmen har slocknat, när varmt blivit kallt
är du fortfarande den som är vackrast av allt
Dagsljus och insikt förvandlar dig ej
du är alltid den som är vackrast för mig