hon väder bort sin blick, vill inte se på de hon älskade
vänder ryggen bort och gråter för hon känner sig så ensam
han ropar hennes namn men hon vill inte lyssna
börjar vandra bort mot dörren och öppnar den med tystnad
torkar kinden och vänder sig om
vill bara se om hon gör rätt och frågar ännu en gång
"är hon bättre än jag? är jag ingenting att ha, ska vårat barn behöva födas utan dig som barnets far?"


det som rör sig i min skalle just nu är "hon är bättre än jag, men varför? :/". jag vet inte varför jag får känslan av att vara näst bäst. Näst mest omtyckt. ><