Det gick upp för mig först nu, idag när jag var på kyrkogården med pappa. När jag fick se stenen med namnet och årtalen. Det var som att gå in i en tegelvägg. Jag visste att du försvann, men nu fick jag en smäll - du är verkligen borta. Igår var det ett år sedan du försvann från oss. Den 12 Mars.
Fick en klump i halsen så fort vi kom in på kyrkogården, den växte sig större hela tiden. Vi tände ett ljus och ställde den vid graven. Vila i frid benka, vi saknar dig!