Ush! Sitter och tittar på animal planet där det visas ett vetrinärprogram.
Det var ett par som kom in med sin bulldog, där det visade sig att tiken inte hade någon som helst känsel i bakbenen då det var fel på ryggmärgen. De avvaktade ett dygn, satt hos henne och bara väntade.
Tyvärr blev det bara sämre och sämre, då hon blev mer och mer förlamad hela tiden.
Så de tog det tyngsta beslutet man kan göra med ett djur. De valde att avliva henne.
Helt rätt beslut. Den stackarn led för varje minut som gick.
De filmade henne och sa det samtidigt. Man såg på henne att hon verkligen mådde dåligt.

Och för första gången någonsin fick jag tårar av något som visas på tv. Vet dock inte om det även kan ha att göra med att jag har pms (antagligen), men fyfan för den känslan.
Det är nackdelen med att skaffa ett djur till hemmet. Det är något man måste, men inte vill räkna med.
Och det är lika jobbigt varenda gång.

Det är ju alltid jobbigt att prata om det, men det är okej att bli ledsen. Det är ju trottsallt en bästavän man tar bort. Ens djur dömmer en aldrig. Hon/han finns alltid där för dig. Han/hon längtar tills du kommer hem.
Men framförallt: Gränslös kärlek.