thuna

I dont wanna talk
About the things weve gone through
Though its hurting me
Now its history
Ive played all my cards
And thats what youve done too
Nothing more to say
No more ace to play

lala.. jag är fortfarande i en bubbla som går emot newtons lag.
Inga fysiska lagar existerar längre.
Och allt bara flyter på.
Mitt sinne går helt mot newtons lag.. och jag älskar det (:

Ännu en gång har jag lurat ett sinne i taget. Hjärnkapaciteten började minska och goda tankar blev som en dimma för hemskheterna. De som förföljt mig, trampat mig hack i häl och flåsat mig i nacken.

Ännu en gång har jag förlorat mitt förstånd, tappat tidsuppfattningen och levt som jag velat. Men ännu en gång vaknar min verklighetsuppfattning och skakar om mig som en dry martini med en äcklig oliv.
Ja gott folk, mitt liv är som en dry martini. Den är acceptabel, men bartenden envisas alltid med att lägga till en äcklig oliv.

När, hur och var ska jag för en längre tid få leva utan verklighetuppfattning? När ska min bartender sluta smuttsa ner mitt martiniglas med den där äckliga oliven? När ska min onda demon sluta flåsa mig i nacken och trampa ner mina skor?

Det där gjorde ont. Sved som bara satan. Men jag kommer aldrig medge det för dig. För jag låser in sånt hädanefter. Har svurit att aldrig mer säga det jag brukade. Och den här gången, kanske det äntligen blir ett slut på det hela..

Det gör ont. Det är förkrossat och blir åter till inget. Det kommer försvinna som med dammet i vinden. Det som en gång betydde något, börjar sakta sina ut. Åtminstonde från ena hållet. Men jag är inte bitter. Jag kommer bita ihop, jag kommer stå starkt för att sedan gå min väg in i glömskan. Du ska aldrig mer se mig i såsom dagsljus som mörker.

Det var som ett slag i ansiktet. Ett omedvetet som för mig blev medvetet. Ett slag, som fick till följd att ådrorna sinade på blod. Allt fryser till is för att sedan spricka och bli till damm. Jag är en kropp, full med damm som väntar på att dammas av. Men dammet kommer ligga kvar, för det blåser inte bort på ett tag.

Det är som början på en saga, "det var en gång". Men vi vet ju alla vart den sagan leder. Vi vet att det slutar så som alltid ".. lycklig i alla sina dagar". Må så ske som i alla forntidens sagor. Mår så ske, att det bli ett slut på det allra sista kapitlet.

Det gjorde ont. Det sved. Det brände.

Men jag kommer stå stark för att sedan gå min väg in i glömskan..

Det är lätt att skapa sig en bubbla att leva i. Att allt utanför denna bubbla, angår inte dig, eller så existerar det inte. Man fokuserar så hårt på det man redan vet att man inte tar reda på mer. Förklaringar, eller kanske att se på saker i ett annat perspektiv. Att inte bara se det svart eller vitt. Att se saker genom andras ögon. Det är något jag börjar lära mig nu. Se saker från ett annat håll, att inte fokusera så hårt på vad jag tror, tänker eller uppfattar det som. Utan istället backa två steg med sinnet och se det hela på ett annat sätt. Att inte ta åt mig av allt som händer, allt som folk säger. Tar jag åt mig, försöker jag se det som att det kan betyda något annat. Det kan låta som att det är en lätt grej för andra, men det är inte så svårt egentligen. Det gäller bara att verkligen försöka att inte fokusera på en och samma.
Jag vet inte, kanske svammlar jag.

Ungefär sådär känner jag mig just nu..
Allt går bara åt.. fel håll.

Skitkväll.. skitnatt.
Kommer bryta, hårt. Ett ben i skallen.

Hur högt är en genomsnittsbro som går över sjöar
hav?
Hur hårt slår man sedan i vattnet
iskallt
innan kroppen allvarligt kyls ner?