thuna

Hade du verkligen viljat så hade du gjort det - åtminstone försökt!

Bring my demons into the light

Kategori: Mitt "riktiga" jag

Mitt skrivande har blivit sänkt till grunden. Jag har fått problem att formulera mig, att skapa ord. Det har hänt alldeles för mycket för att jag ska kunna hinna med.
Jag försöker undvika att läsa det jag skrivit tidigare, precis innan jag skriver ett inlägg. För det blir lätt att jag undviker att skriva orden - eller rättare sagt känslan - som jag har just nu, just för stunden. För de orden jag skriver för studen är de som är äkta. Ingenting är redigerat utefter ett annat inlägg. Därav kan jag uppfattas som upprepande, tjatig eller kanske glömsk.
 
Jag har fortfarande problem med tåg. Jag kan för mitt liv inte föreställa mig själv frivilligt gå på och tillåta dörrarna slå igen bakom mig. Jag kan fortfarande inte koppla av och njuta av mat i andras närvaro. Jag kan inte minnas sist jag åt på restaurang utan en enorm betongklump i bröstet.
Å ena sidan känns det som en ond cirkel som jag ständigt vandrar i, men å andra sidan försöker jag dra mer lärdom. Att se det positivt. Även om där inte finns någon positiv tanke i åsyn så gräver jag fram den. För utan någon positiv känsla går jag under. 
 
Hur lyckas man? Hur klarar man av att tänka positivt i en omöjlig situation? 
Man måste. Det finns inget annat svar. Hur pissigt en sak än är, så måste man tilllåta sig själv bli glad, STOLT för den minsta bragden man vinner. Därför finns delmål.
Sluta fokusera på "JAG SKA KLARA DET, JAG MÅSTE". Fokusera istället på: "Jag ska klara av att titta på ett tåg utan att blunda, utan att springa därifrån, utan att hålla för öronen". DÄR har du ett delmål.
För många är det ingenting, men för mig betyder det världen. Att klara en sådan "enkel" sak för andra, är att springa 1 mil för mig.
Och jag tillåter mig själv att bli stolt. Jag tillåter mig själv att bli glad. För det förtjänar jag.
Det är jag som ska klara detta, ingen annan. 
 
Jag kan till och med erkänna att jag, efter att klarat ett delmål, ringer min familj. Men glädje i rösten, stolthet i ryggen och tårar i ögonen berättar jag för dem att jag vunnit en positiv känsla.
För att man ska kunna vinna över sina spöken, måste man tillåta sig själv en positiv känsla.
För har du en positiv känsla, om så en minimal, så bibehåll den. Krama om den hårt och känn värmen. För i mörka tider behöver man ett litet ljus. Att få en positiv känsla i en tuff situation betyder allt.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: