thuna

Idag skedde något jag inte riktigt kunnat förutspå eller ens föreställa mig. Min hjärna hamnade i ett kortslutet tillstånd. Kan varken säga att det var obehagligt eller behagligt.

Det var bara.. tomt. Jag var "inte där".

Scenario: Massor folk i en kurslokal. Från att ha varit standard antal som vi brukar vara, till att helt plötsligt fördubbla omfånget. Jag tittade ner i papprena i ca en minut. EN MINUT. När jag tittade upp igen var det helt fullt i rummet. Jag vet inte ens hur jag reagerade. Min hjärna hamnade i någon sorts frånkoppling och allt jag kände var.. trängsel. Det var precis som jag inte "hann" få ångest ner i magroten. Låter bra, eller hur?

Dessvärre inte. Efteråt var luften så tung att jag inte förmådde mig att ta djupare andetag. 

Var på bristningsgränsen till tårar hela tiden. Jag vet inte vad som hände eller varför..

 

Men såhär efteråt: Jag är utmattad och har en klump i magen. Jag har fortfarande inte kopplat vad som hände. Men känns inte direkt behagligt på någon nivå. Närmsta känslan jag kan jämföra med är nog snarare rädsla. Och jag är fortfarande på gränsen till tårar.

 

Vad hände med mig?