thuna

Det finns bra dagar. Sen finns det dagar som denna, när självförtroendet sviker min själ.

Det finns orsaker, det finns absolut inga orsaker. Men med bagage fastkedjat kring ens midja så tyngs varje steg ner lite extra under dagar som denna. Vad kan jag göra åt det?

Vad kan få tårarna att släppas utan den extrema huvudvärken? 

 

Låt det ske. Det är vad som behövs. Bara låt det ske. Förr eller senare stiger självförtroendet igen, och då med viljestyrkan att ta sats för var steg som behövs för att gå framåt.

 

Men för studen får kedjorna dra ner min hastighet. Jag tänker tillåta folk att springa ifrån mig den här gången. 

Som jag tidigare sagt: När en positiv känsla kommer till mig igen, kramar jag åt den så hårt jag kan.