Det är tungt. En tung smärta i bröstet. Man borde ju tycka att man släppt taget nu. Vid det här laget. Men det är svårt. Det är som man säger, går man och tänker, vill att man ska sluta sakna, så saknar man bara 10ggr mer. Man tänker hela tiden på saknaden. Hur det hade varit om du var här, om du fanns kvar i mitt liv. Men det är något man aldrig får veta. Det är frågan man kommer få bära med sig tills man mot förmodan släpper taget. Om man släpper taget.
i'll light a candle, just in case..