Det känns overkligt att prata med någon som tänker ett steg längre än vad man själv gör. Där du själv kanske ser att allt går ner till botten av en flod, så ser hon/han att det bara är en bit kvar till ytan. Man måste bara se saker från ett annat perspektiv. Kan man inte se det själv, måste man våga fråga någon som kan. Det är inte fel att be om hjälp, man måste bara lära sig att svälja stoltheten. Jag har faktist, förvånandsvärt nog, gjort det. Men för det är jag inte sårbar. Skulle jag vara akilles, skulle jag gömma min häl till varje pris fortfarande, men inte backa för att be om hjälp.

Var hos K-J igår :) Ville inte åka hem! Men tyvärr var jag tvungen ;/ Men det var hur mys som hellst! Han satte sig och spelade på sin synt och sjöng. Han sjunger hur bra som hellst. Han spelar hur bra som hellst, låg och rös hela tiden ;$ Så spelade han en av mina favoriter: "Robbie Williams - angels". Höll på att somna. Det var halvmörkt i rummet, bara en lampa som var dimmigt tänd där han satt som lös. Det är verkligen en speciell känsla när någon spelar för en, och sjunger (iallafall när personen kan sjunga) :)