Vet inte riktigt vad det är med mig. De senaste dagarna har det känts som om jag är kär. MEN det är jag inte! (inte såvida jag vet iallafall?) Och så känns det som om alla mina polare skaffar konstiga flickvänner (ja, känner mest killar). Som om dom är bimbos som ser ner på mig med en skitsur blick. Men i själva verket är de flesta hur trevliga som hellst! Det känns som om dom är för fina eller för .. ja, mycket. Är det de som kallas svartsjuka? Och isåfall, varför? Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Det känns precis som om jag inte vill umgås med de polarna för det. Det låter skitdumt, för det ÄR skitdumt. Såhär har jag aldrig känt förut. Det kanske är egoism blandat med svartsjuka? Hursom haver tänker jag inte låta dessa dumma känslor ta över. De försvinner, det vet jag. Såvida inte deras partner faktist ser ner på mig eller hatar mig för att jag råkar vara tjej och deras pojkvänners vän. Då blir det andra bullar. Jag är inte en sån som är svartsjuk av mig. För mig är det alltid okej med tjejer runt om, det är faktist så jag föredrar att killar har även tjejvänner som de kan umgås med. Så varför denna känsla? Vart kommer den ifrån?