thuna

Ibland undrar man vad som försigår i folk huvuden. Jag menar tex. vad har man i tanken när man verkligen tror på en sak som man vet inte är sann? Är det hoppet innom sig själv som gör att man vägrar släppa taget? Det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar kroppen och sinnet. Ibland är hoppet ens egen räddning, ibland är den bara en bom som hindrar utvecklingen och det öppna sinnet. Men vad vet jag.
Som buddhismen säger, man måste lära sig genomskåda tanken på ett lönlöst liv, på värdelöshet för att kunna komma bort från girighet och hat. Ja, nu vet jag inte riktigt om jag fick det formulerat bra eller inte. Men ja, iallafall så måste man se genom hatet och girigheten. Hatet är svårt att se genom, om man verkligen hatar en person så släpper man det inte så lätt. Men gör man det, och ser grunden till var hatet uppstår och bearbeta det därifrån så släpper man det. Inget hjälper av att man går och hatar någon. För hat är ett starkt ord. Alla tänker olika.

Känner mig djup just nu. Skulle kunna fortsätta att pladdra på om saker, men det känns inte bra. Då förlorar jag oftast min skrivförmåga till novellerna (skumt nog). Så ska nog sluta med det :D Man blir förövrigt bara förvirrad av det.