thuna

"So I walked under a bus
I got hit by a train
Keept falling in love
Which is kinda the same"

Ungefär så ja. Men inte mer, nu är det stop med sånt! :) Lika bra att bara rulla på och leva som jag vill. Lägga energin på träningarna och nu sista månaden på skolan. Sen kommer jag troligtvis lägga energin på jobbet jag får, bli en såndär jobbnarkoman men till en lagom gräns! Göra det jag älskar, innebandy! Från och med nu tänker jag inte låta folk sätta krav på mig, utan det är min uppgift. Jag sätter mina egna krav (vilket är rätt höga!) och nå målen jag själv siktar efter. Har redan klarat några av dem, så som snart klarat skolan utan problem, hållt mig till mina löften och framförallt löftet jag gav till Ellen. Hade jag inte haft det, hade jag inte varit den personen jag är idag. Jag har alltid levt efter vad andra vill, gjort som andra säger. Visst, jag har fortfarande svårt att fatta egna beslut. Men jag jobbar på det nu. Jag har alltid haft höga krav på mig från alla håll (inte inom familjen dock, de enda kraven de har på mig är att jag ska klara skolan. Vilket jag snart gjort!). Till och med en del vänner har satt skyhöga krav på mig.
De är lätt att be mig om tjänser, eftersom jag inte kan säga nej. Jag kan verkligen inte sätta ner foten och säga nej. Jag har blivit bedragen många gånger. Hjälpt folk, men inte fått något tillbaka. En gång är okej, det kan jag ta. Men när det upprepas flera gånger så blir man bara förbannad. Nu menar jag inte att ALLA gör såhär mot mig, för det är en hel del som faktist hjälpt mig tillbaka när jag behövt hjälp. Vilket jag är enormt tacksam för. Egentligen ska jag inte vara det för mycket, för jag anser att det hör till god ton att man gör så. Tjänster ger gentjänster. Det är så det funkar. Jag är väldigt noga nu med vilka jag hjälper, för jag vet på ett ungefär vilka jag inte kommer hjälpa.
Jag lär mig av mina misstag.