Har en skum känsla i magen just nu. Det här är varför jag inte vill bli inblandad i situationer som man ändå aldrig släpper. Eller ja, släpper gör väl de flesta. Men inte jag konstigt nog. Tack och lov är jag inte ensam om det (hah, nu skriver jag det som om det vore något bra..). Är trött på att folk säger att det är underbart, att när det väl händer så är det perfekt. Men jag orkar inte. Jag lägger ner och går hem. För jag vill inte fortsätta såhär, jag vill inte gå genom samma sak igen. Jag har nog problem med att vända ryggen till som det är. Har inte klarat det än, den här (långa) tiden efteråt. Jag orkar inte gå genom det igen. För det kommer ändå bara bli likadant. Det vet jag..
Jag hatar känslor.

---

Träningen idag var ju fail. Kom inte en kotte! :P Vi kom överrens (Vi = Jag, Emma, Pappa & Martin) om att ge det två chanser till. Kommer det inga då, så blir det pojklaget :) Så hur vi än gör blir det bra ^^