thuna

Hade du verkligen viljat så hade du gjort det - åtminstone försökt!

Stress, panik eller bara ångest?

Kategori: En vardag

Det känns som jag är tillbaks på ruta ett. Jag som äntligen höll på att ta mig ut mina jobbiga tvångstankar och panikångest. Och ja, jag skriver det här för det blir lättare för mig att bearbeta det.
Inte intressant? Sluta läs här.
Efter allt jag gick genom, så kom dom oavbrutet för minsta lilla. Men helt plötsligt fick jag en vändning. Dom slutade komma, och de mesta upphörde helt. Jag var äntligen fri. Fri från ångest och jobbiga tankar som tvingade mig att dra mig ut det mesta. Men nu, helt plötsligt börjar de komma tillbaka. Jag vet inte varför, och inte hur. Men de de är tillbaka. De är inte lika kraftiga som dom var innan, men dom är ändå där och stör min vardag.
Jag försöker att inte låta dem gå så långt att jag inte gör saker igen. Försöker att inte låsa in mig i mig själv som förut. Men jag kan inte undgå att känna de där symptomen.
Symptomen för panikångest:
x illamående
x Kallsvettningar
x Andningsproblem (Hyperventilerar)
x Svimfärdig
Försöker tränga undan dem och tvinga mig själv utstå dem när de dyker upp. Men jag måste fan snart få bort dem. Orkar inte ha en sån vardag där jag får dessa.
"Bara sluta göra dem?"
"Vad tror du händer om du inte för dem?"
"Tror du att du får otur om du inte gör dem?"
Det är kommentarer jag fått många gånger. Och nej jag tror inte jag får otur och sånt skit. Jag måste bara göra dem, precis som jag måste gå på toa när jag är kissnödig. Det är saker som till en början blev en vana, men som nu är en tvångsmässig vana. Oerhört frustrerande.
Vet inte riktigt vad jag ska göra denna gång. Få världens adrenlalinkick genom att att hoppa bunge-jump kanske? Det var ju så dom försvann sist. (Alltså.. hoppade inte bunge-jump.. utan jag fick en stor lättnad över en jobbig
Någon som själva är denna sits, som har några tips?

Kommentarer

  • Lia ☆ Keep it real säger:

    Har haft panikångest, social fobi många år samt perioder av jobbiga tvångstankar... och känner även igen kommentarerna du nämner, att folk menar på att man bara ska sluta med det eller vad man tror ska hända..



    Det går ju liksom inte att sluta "bara sådär" även om andra kanske tror det, och nej det handlar inte heller om att man tror man ska få otur etc. Man inser ju själv att det inte finns någon logik i handlingarna men likförbannat MÅSTE man göra det ändå.. och det är ju det som är så frustrerande :/



    Mitt bästa tips är att få kontakt med psykolog eller liknande, men det kanske du redan haft?! Samtal har hjälpt mig mycket iallafall men kanske inte passar alla heller.. lycka till tjejen <33

    2010-02-10 | 15:49:52
    Bloggadress: http://wazup.blogg.se/
  • Moster säger:

    Du kan alltid komma ner hit och ta hand om din kusin och hjälpa mig börja packa så kommer du på andra tankar...



    Kram!

    2010-02-10 | 21:57:59

Kommentera inlägget här: