Jag lär mig fortfarande
Kategori: En vardag
Jag är dålig på att känna dem, se dem, märka dom och framförallt visa dem.
Jag själv tror det har något med min bakgrund att göra. Inte här hemma, nej nej, utan omgivningen när man växte upp i skolmiljö. Man lär sig den hårda vägen. Att visa känslor är som att blotta sig på stan.
Man blir utskrattad, nedsparkad och i värsta fall - nedslagen.
Jotack, been there done that så att säga.
Jag jobbar på det. Varje dag. Men 9 års benbrott tar lite längre tid att rehablitera.
För jag lär mig fortfarande av mina misstag.
Men eftersom jag har en del erfarenhet inom just ett ämne som detta, så försöker jag lära andra hur man inte behöver göra. Dvs. Vad man inte behöver ta åt sig av, vad man inte behöver lägga energi på.
Jag kan inte diktera att "såhär SKA du inte göra" eller "såhär FÅR du INTE göra". Det vore som att en knarkare förbjuder andra från att börja. Dubbelmoral.
Man ska lära ut, visa vad som händer och vad konsikvenserna blir.
Jag kan inte säga att en person absolut INTE ska göra något. Däremot kan jag säga "du borde kanske tänka på det såhär" eller "försök se det på ett annat sätt". "Tänk i andra banor".
Vad jag försöker säga är.. Jag lär mig fortfarande. Genom att lära ut, rehabliteras jag.
