thuna

Mitt knä värker till en gräns där jag inte vet om jag ska tjuta eller inte. Inte på grund utav smärtan egentligen utan för känslan av trötthet. Jag är så trött på att ha ont i knät efter så här lång tid. Vissa minuter är det som en vana medans andra är det som om allt känns hopplöst. Ska jag ha det bandagerat? Ska jag låta det vara utan bandage ett tag? Ska jag sitta still eller ska jag försöka röra mig mer? 

Självklara svaret är ju egentligen att sitta still och låta det vila. Men samtidigt gör det mer ont av att inte röra på det. Bandaget gör att jag får ont, men går jag utan så har jag inget stöd. Så antingen har jag ont av bandaget eller så går jag utan stöd och låter det bli svullet igen. Vad väljer man? Smärta eller mer svullnad?

Vet inte riktigt varför jag skriver det här. Men det har väl att göra med att jag inte mår särskillt bra när mitt knä är som det är. Det är så konstigt. Att smärta i ett knä kan få ens humör och känslor att sjunka till botten. Just nu är jag inte direkt nere och jag försöker verkligen att hålla den här balansen. Men jag vet med mig själv hur jag brukar bli när det gället knät. 

Men den här gången är det annorlunda. Det är inte riktigt samma smärta som det brukar vara. Är lite nojig över att gå till läkaren då jag är rädd för svaret. Eller osvaret. Är orolig för att få samma svar en gång till. Jag är ju inte heller den som vågar proppsa på. Men ska inte gå och oroa mig för en sån sak, det får bli som det blir. Det kan lika gärna bli att det blir en vidareundersökning och granskning vilket jag hoppas på. Vem vet, den här gången kanske de tar det på mer allvar? Finns inte så mycket jag kan göra just nu när det är helg mer än att se till att inte sjunka i humör  och låta min känslor ta över. Får bita ihop till måndag.

Skulle det var så att mitt humör sviktar och jag låter mina känslor ta över så får jag se till att leda det åt sidan. Kolla på anime och bara sluta tänka. Det borde fungera!