thuna

Ibland blir jag förundrad över det mänskliga beteendet. 

Men ibland blir jag rädd. 

 

Det finns inga ord i världen som skulle rättfärdiga vad jag vill få ur mig just nu. Inga fina åtminstonde. Det finns de personer som har mentalitet som ett barn, som tjuter och grinar för att nå dit de vill. Sen finns det de som slåss och manipulerar för att hävda en makt de tror sig ha förlorat - men aldrig ägt.

Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå hur folk kan känna sig stora genom att försöka förminska någon annan. Hur man kan välja att missbedömma sin position, utnyttja vad man tror att man har och sedan inte vara berädd på konsikvenserna. Ingen trivs med att vara illa omtyckt. Den som förnekar det vet inte hur det det mänskliga flockbeteendet fungerar enligt min åsikt.

Att ge sig på någon som inte får en chans att försvara sig är en gräns bortom omognad. Att istället för att ta tjuren vid hornen och ta det med berörd, ställa sig och pipa bakom ryggen är ett enormt tecken på svaghet. Det finns ingen makt att hämta, det finns ingen storhet. Allt man förblir är svag och omogen. 

När man passerar 18 år är man kanske inte världsvan, man är inte speciellt erfaren och man har fortfarande inte mognat klart. Men psyket är tillräckligt utvecklat för att se vad som är rätt och vad som är fel. Misstag gör alla. Men att inte stå för vad man gjort, inte tåla konsikvenserna och inte kunna svälja sin stolthet är egoistiskt tänkande. Såklart vill man rädda sitt bacon. Men när man (åtminstonde borde) inser att man kommer bli illa omtyckt ett flertal för något man gör så tycker, åtminstonde jag, att man borde känna någon form av ångest. Att samvetet inunder borde viska orden som präntats in i hjärnan sedan barnsben.

 

Det finns så oändligt många genrer som ett psyke kan tillhöra men alla härstammar ändå från samma. Alla har ett samvete, vissa väljer bara att sopa den under en matta och låtsas som ingenting tills det slår tillbaka som en boomerang. För förr eller senare kommer karma på besök. Man kommer att bli biten i baken, slagen i bakhuvudet och ångra saker man gjort.

Då det är för sent.

 

 

* Detta inlägg är inte riktad mot någon enskild person. Jag är rädd för mänsklighetens maktgalenhet i allmänt. Och jag avskyr mobbning.